Den år gammal betyder detta också att han väldigt

Den 11 juni 1997 föddes en liten bebis som fick namnet Frans
Oscar Hugo Mårtensson. Han har under sina 20 år gjort mycket. Han har bland
annat tagit körkort, tagit studenten och idag läser han på Lunds universitet.

Han är min storebror och jag är
stolt över att kunna kalla honom detta.

We Will Write a Custom Essay Specifically
For You For Only $13.90/page!


order now

 

Min storebror har alltid varit en glad person på alla sätt
och vis och i år fyller han 21 år. Detta betyder att han har upplevt mycket,
både roliga och sorliga saker, men han har ändå ständigt varit positiv. Men eftersom
han bara är 20 år gammal betyder detta också att han väldigt många år kvar till
nya upptäcker och jag är så glad att få vara en del av dem.

Han är en av de personer som följt med mig hela mitt liv,
från när jag var en skrikande bebis, till min första skoldag och nu min
gymnasietid. Eftersom han alltid har funnits vid min sida har han även sett
alla sidor utav mig vilket bara har fört oss närmre.

Frans är en av dem som förstår mig allra bäst, och han vet hur man uppmuntrar
mig om jag känner mig nere någon dag och han vet vad han ska säga för att få mig att skratta. Han är en
person som betyder väldigt mycket för mig.

Frans har under hela sitt liv ställt upp för alla för att hjälpa till, stora
som små saker. Jag kommer
ihåg från några veckor sedan när jag satt och pluggade till mitt matteprov och hade
problem med en speciell del. Jag var för envis för att fråga någon om hjälp men
han kom ändå in till mitt rum för att hjälpa till att plugga. När vi var klara
hade det gått flera timmar vilket betyder att han hade offrat hela sin kväll för
att hjälpa mig, men han sa att det var värt det. Jag fick ett C på det
matteprovet, vilket kanske inte låter så högt, men jag kunde aldrig ha klarat
det utan Frans hjälp och när jag visade honom provet blev han så glad.

Att lita på folk har jag lite svårt för, men med Frans så tvekar jag aldrig.

Jag kan berätta allt för honom även om det handlar om stora eller små, bra eller
dåliga saker. Jag känner mig bekväm med honom och jag vet att han alltid kommer
att vara där, genom vått och torrt.

Vi har växt upp tillsammans och vi har mognat tillsammans. Jag kommer faktiskt
inte ihåg den senaste gången vi bråkade eftersom det var så längesedan. Detta är en härlig känsla som jag tror
många strävar efter, men jag vet att ifall vi skulle bråka skulle vi alltid
förlåta varandra. Jag vet att jag i alla fall skulle göra det eftersom jag inte
kan föreställa mig leva i en värld utan honom.

Vi har gjort så mycket tillsammans och delat så många minnen. Alla resor och utflykter
vi har gjort och alla bus vi har hittat på. Min familj brukar åka till Alicante varje sommar och bo i ett hus
som pappa lånar från sin firma. Jag kommer ihåg många minnen från våra
semestrar i Alicante och från det huset. Men det är en av dem som speciellt
sticker ut. Och det var när vi alltid låg bredvid varandra och spelade på våra Nintendos
under kvällen. Vi hade köpt liknande Pokémon spel och Frans visade hur jag
skulle göra. Även om vi inte pratade
så mycket så var jag glad, det räckte med att han var där.

Vi som är småsyskon ser väldigt mycket upp till våra stora syskon, speciellt i så
ung ålder. Vi tar efter vad de gör och vi härmar deras beteende och med detta
lär vi oss mycket. Detta kan man tydligt se
i en händelse som hände när jag var liten. Det var en dag för längesedan
som vi behövde åka in på sjukhuset mitt i natten eftersom Frans hade svårt för
att andas. Jag kommer inte ihåg så mycket från den händelse men jag kommer ihåg
att jag inte förstod vad som hände och att jag var rädd. Men även om Frans hade
ont och mådde dåligt så syntes det inte, han var modig vilket också fick mig
att vara det. Jag litade på
honom och tänkte nog att det var bäst att göra som han gjorde eftersom han
visste så mycket. Det visade sig bara vara lunginflammation och enkelt att
behandla med medicin, men detta får en verkligen att öppna sina ögon. Vi
tar våra familjer för givet och vi bara antar att allt och alla ska vara bra
hela tiden, men detta kan förändras väldigt fort och en familjemedlem kan tas
ifrån oss lika fort. Det är då viktigt att spendera tid med dem och visa att
man älskar dem.

Att ha fått
växa upp med ett syskon är jag väldigt tacksam över, men att fått växa upp med
Frans som storebror är jag ännu mer tacksam över, för att en bättre storebror
kan man inte önska sig. Och jag kommer att spendera varje dag att visa det, och
göra mitt allra bästa för att leva upp till att vara en lika bra syster till
honom.

 

Och jag uppmuntrar även er alla att göra samma sak och att spendera
så mycket tid som ni kan med era familjer, även om de kan gå på era nerver
ibland, men tänk bara på hur mycket det är värt det.